Rhodesian Ridgeback

Bakgrund/Ändamål

Ridgebacken härstammar från södra Afrika. Dagens Rhodesian ridgeback började sannolikt utvecklas i mitten på 1600-talet och ökade fart under 1800-talet då storviltsjakterna började bli populära i södra Afrika. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns.

Spekulationerna om rasens ursprung är många. Förmodligen handlar det om att de av kolonisatörernas hundar, som fungerade bäst vid jakt, användes i ett mer planerat avelsarbete. De första hundarnas ursprung uppstod till en början ur spontana parningar med framför allt de inföddas hundar. Den medvetna aveln baserades däremot på hur effektiva och nyttiga hundarna var.

Ridgebacken kallas för Afrikansk lejonhund, vilket har gett upphov till en del missförstånd. Många har fått uppfattningen att hundarna deltog i jakten för att själva döda lejon. Ridgebackens arbetssätt är istället att trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren får viltet på nära skotthåll. För detta krävs, som tidigare nämnts, en snabb, stark, uthållig och modig hund. En dumdristig hund överlever inte sådana konfrontationer. Det är också mycket vanligt att man vid jakten använde flera hundar i ett så kallat släpp bestående av fyra till fem hundar. Arbetssättet är med ställande skall.

Idag används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar främst som eftersökshund där den ledigt kan mäta sig med de bästa. Men fungerar också i ställande och stötande arbete mot både större och mindre vilt. Ridgebacken finns som både ledarhund och polishund. En god vakthund är kanske dess mest kända egenskap.

Temperament

Sitt rykte till trots så är Rhodesian ridgeback en mild hund med vänligt sinnelag. Den söker mänskligt sällskap och mänsklig uppmärksamhet och är ofta förtjusta i barn, som den har stort tålamod med. En ridgeback med bra temperament är lugn och värdig, har självtillit och blir inte upprörd över bagateller. Den möter världen med nyfikenhet och utan rädsla. Ridgebacken besitter stor självständighet, men vill inte gärna vara ensam.

Många hundindivider tycker om en bekväm tillvaro och tillbringar stor tid hoprullade i soffor, eller om tillfälle ges, utsträckta på sina ägares sängar. Då är det kanske svårt att förstå att ridgebacken på ett ögonblick kan förvandlas till en mycket snabb och smidig hund, som ganska lätt springer ikapp en hare. Rhodesian ridgeback lär vara världens snabbaste hund på långdistans.

Ett mycket utmärkande drag, som sammanhänger med ridgebackens vaktinstinkter är att den för det mesta håller sig i närheten av sin ägare. Den ger sig av och undersöker närområdet, men återvänder ganska snart.

En ridgeback tyr sig till sin ägare men är ingen slav. Den utför inte uppgifter som saknar mening för den. Hunden funderar innan den bestämmer sig för om något är tillräckligt viktigt för att bli utfört. Ridgebacken är listig och har humor. Ser man inte upp är det lätt att man blir överlistad.

Ridgebacken är i allmänhet reserverad mot okända, ja till och med helt ointresserad. Tvinga dig därför aldrig på den, varken på valp eller vuxen hund.

Att tänka på vid inlärning

Ridgebacken är mottaglig för lydnadsdressyr, men inte på samma sätt som rena bruks- och lydnadshundar. Kombinationen av jakt- och vakthund från början, i en miljö fylld av svåra yttre omständigheter, ställde speciella krav på individen. Det innebar mycket självständigt arbete för att lösa de olika uppgifterna. Hunden tvingades att själv bedöma situationerna och handla därefter.

En ridgeback kan dock tränas med framgång till lydnad. Det bevisar de många hundar som meriterat sig. Att träna lydnad med en ridgeback är både roligt och givande, men ställer samtidigt stora krav på föraren.

Det viktigaste ordet är motivation. Utan motivation kan man inte få en ridgeback att arbeta. Så länge den tycker att ett moment är intressant utför den det också villigt, men om det upprepas i det oändliga tappar den snart intresset, då en sådan uppgift saknar mening. Föraren måste därför vara lyhörd och styra arbetet så att hunden känner att den utför något av värde och som uppskattas.

Det andra viktiga ordet är samarbete. Om man inte kan göra dressyren till ett samarbete mellan förare och hund kommer man bara att göra hunden frusterad, samtidigt som man får den att helt tappa intresset.

Uppfostra valpen med fast hand, tålamod och konsekvens parallellt med kärlek och vänlighet. Är du inte beredd att göra det kan inte din mycket intelligenta hund lita på dig och därmed kan du få problem.

Liksom många av de ställande jakthundarna behöver ridgebacken ordentlig vardagsfostran tidigt. Den behöver däremot inte aktiveras på samma sätt som rena bruksraser och framför allt inte som valp!

Spår är den bästa aktiveringen, bara huunden har fått jobba fysiskt också. Långpromenader, drag eller annan fysisk aktivitet gör att din hund nöjt somnar om i soffan!

Källa: Kennel Oppigården